stushi

Om en timme ska jag gå till stationen för att ta tåget till båstad. För sista gången i hela mitt liv tar jag tåget ner till båstad på grund av skolan.

Klart jag ska ner till Båstad igen men det är endast för att träffa mina vänner.
Jag ska ner för att supa skallen av mig med min klass Gm06 för sista gången i mitt liv. Vi kommer säkert träffas igen men aldrig i ett klassrum igen som Gm06.
Vad gör vi om 30 år, 20 år, 10 år? Det är intressanta frågor.
Inte så många har tänkt på vad vi gör om 1 år. Vad fasen gör alla om 1 år? Det är skrämmande.

Jag är överlycklig för att skolan snart är slut, för att slippa det hemska plugget på kvällarna och kunna göra vad jag vill på kvällarna. Jag är överlycklig för att komma till Värnamo och umgås med mina vänner här, för att få träffa min  familj oftare, för att få vara med Mikael vartenda eviga dag, för att jag får jobba, för att slippa pendla varje vecka.
Men Båstad vill jag aldrig lämna. Jag vill inte bli av med Båstad på något sätt.
Hur ska jag klara att jobba och inte gå till Musteriet på kvällarna?
Hur ska jag klara att inte träffa mina vänner varje dag?
Hur ska jag klara att inte äta keso med alla i Båstad?
Hur ska jag klara att inte kunna sitta i min stuga på kvällarna?
Hur ska jag klara mig utan alla meningslösa fester och efterfester vi haft?


Fan vad jobbigt allt blev...


Musteriet ♥