Småkrasslig

Sitter med det förbaskade arbetet. Jag ställer samma fråga varje gång. Varför  började jag inte tidigare?
Jag försvarar mig själv med att tänka att jag måste jobba under tidspress. Men jobbar jag under tidspress blir arbetet bara sämre eftersom jag lagt ner för lite tid på det. Jag kommer aldrig undan på något sätt.

Mamma slingade håret på mig igår. Herre gud. Jag har hållt till i Värnamo alldeles för mycket nu.
Lite ljusbruna/röda slingor, tjocka på ena sidan och tunna på andra sidan och jättemycket där bak.
Mamma är inte så skillad. Tur att jag inte är så fåfäng vad gäller mitt hår.

Bjöd Mikael på mat idag, allt för att få umgås med honom så mycket som möjligt.

Nu ska jag ta tag i mitt liv.

Stushiblavblev

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0